Smärta.

Gullan,Gullan,Gullan. Att hon ska försvinna ur mitt liv är frukatnsvärt.
Man måste kunna säga att hon är min farmor. Min riktiga farmor, Siv dog en månad innan jag föddes och gullan kom in i mitt liv redan när jag var ungefär 6månader så hon har ju alltid varit där.
Att hon nu ligger på sjukhus och tynar bort är en mardröm. att jag dessutom inte kan gå dit och säga farväl känns fruktansvärt.
Hon vet att jag älskar henne. Men jag skulle ändå vilja säga det till henne, en sista gång.
Stackars farfar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
RSS 2.0